Okej. Insåg idag att jag kanske har spytt lite väl mycket galla över min karl på sista tiden. Han är ju inte mer än människa och framför allt en människa som mår väldigt dåligt pga förklarliga skäl.
Och jag är ju inte världens bästa jag heller.
Jag gapar och skriker, jag gråter och svär, jag kräver och slår dövörat till. Men attans vad jag är underbar ;-)
Min man oxå för den delen för annars hade vi ju inte hållt ihop som vi gör.
Genom ur och skur, gapande barn, legobitar under fötterna, diskberg i köket, tvättberg i badrummet, katthår och hundhår överallt, så är det jag och min man som står där som en enad front (för det mesta).
Vi älskar varandra, hur olika och lika vi än är. Vi skrattar åt samma dåliga humor, vi sjunger högt fast folk hör oss, vi fnissar åt lustiga människor, han gör helikoptern med snoppen och jag dansar med tuttarna. Som det ska vara!
Vi är inte kloka men det är inte ni heller ;-)
Nehepp, nu ska jag kasta min äldsta och väldigt griniga son över axeln och stoppa in han i kylskåpet eller nåt.
★Carola★
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar