Grattis....

Jo men grattis till mig. Har fått många gratulationer idag på fejjan. Och så har mamma ringt o grattat och likaså Sara K.
Min man hade glömt bort det så det tog ett tag (tills han loggade in på fejjan) innan han klämde fram det.
Och det var det. Typ. Fick några presentkort på Wrapp-appen, bland annat ett på 50:- på indiska så dit drog jag o äldsta o shoppade två fina "korgar".

Men det har varit allt.

Besviken? Ja lite faktiskt. Hade innerst inne hoppats på något mer.
Iaf den där massagen av mannen som han lovat i X antal dagar, eller min favoritsoppa, kanske bara bli lite bortskämd osv men nix.
Istället har dagen kantats av bråk, tjafs, griniga barn och en totalt oförstående man.
O mitt i allt som började jag sakna mormor något så fruktansvärt. Utav henne hade jag iaf fått ett kort och ett telefonsamtal om hon hade funnits kvar här hos oss. Och jag älskade dom där korten jag brukade få.

Jag känner mig ensam, jag åldras, jag är sjuk, jag mår dåligt och jag måste hela tiden ha förståelse för min man som har testosteronbrist.
Men som ni kan förstå så kan han inte ha någon förståelse för hur andra mår.
La nyss ut en uppdatering på facebook att jag hade hoppats på mer m.m. och det lär jag snart få fan för. Så fort mannen har sett det.
Då lär jag få höra hur jag bara söker sympatier och en massa annat skit. Men har jag tur så hinner jag somna innan han kommer o lägger sig o då hinner han ju inte börja bråka med mig. Då blir iaf avslutet på den här dagen någorlunda okej.
För jag fick ju inte kolla på roliga klipp på tv:n då jag vägrade ta ut hunden sista gången idag. Jag kan iaf säga att jag fick många mindre smickrande smeknamn pga det.

Jag hatar o bli äldre, jag hatar o se fram emot dagar som ändå bara blir skit, jag hatar att vara så här sårbar, jag hatar att jag säger att allt är lugnt fast det inte är så.

Men jag älskar min familj ♥

★Carola★