lördag 23 november 2013

Hemma

Igår kväll fick jag åka hem. Värsta dagarna i mitt liv!
Jag har fått order om vila, både från läkare och min mamma + vänner.
Det känns bra att vara hemma men samtidigt inte.
Patrik är här men på nåt sätt är han som vanligt frånvarande.
Jag känner att jag orkar inte med det här.
Ständigt bråkande.
När man pratar med Patrik i telefonen så kan han vara så himla underbar o snäll men så fort vi står öga mot öga så är det precis som om han hatar mig och inte vill vara här.
Jag vet att det antagligen inte är så men man hinner tänka så mycket när man är osams jämt.

Nu ligger jag iaf äntligen i min säng o vilar.

☆Carola☆

torsdag 21 november 2013

Sjukhuset

Här ligger jag. Ensam i ett jäkla rum på sjukan. Lite väck pga smärtstillande, dvs morfin.
Ibland händer saker som är jobbiga och då måste de jobbiga sakerna få hända.
Man kan visa att man är stark o ta sig igenom dessa saker och det gör jag nu.
Jag har haft sån smärta i över 24 timmar, vid 22.30 så lindrades den tack o lov.
Men jag har gråtit och skrikit.
Jag har varit ensam men ändå haft mina kära vänner nära.
Det enda jag önskar just nu så här mitt i natten (01.00) är att någon ger mig en burgare imorgon.
Jag kommer antagligen få åka hem imorgon men jag kommer nog inte orka gå o köpa mat för det.

Nu ska jag fortsätta o kolla på Bond (goldfinger) och dricka varm choklad.
Attans vad jag saknar min familj just nu.

☆Carola☆

lördag 16 november 2013

Idiot

Jävla hyckleri, han kan sitta hos läkarna o grina o säga att han vill vara allt för sina barn. Att han vill vara superpappa o bla bla bla. Men den enda dagen sen Wille började med fotbollen som jag inte kan ta honom till träningen så vägrar Patrik att ta dit honom.
Jag är så jävla trött på det här, jag orkar inte ta allt som rör barnen. Föräldramöten, idrotter, läkarbesök och en massa jävla annat. Det räcker väl att jag sköter alla räkningar o allt annat skit.......
Jag trodde att han o jag skulle hjälpas åt med barnens idrottsintressen iaf. Tydligen inte. Jäkla skitstövel. Så nu vet jag inte vad jag ska göra, jag hinner inte gå dit idag och det är första träningen på inomhussäsongen.
Fan vad arg jag blir, med Patrik är det tydligen "sköt dig själv o skit i andra"

☆Carola☆

onsdag 13 november 2013

Familjerådgivning

Jupp. Nu är vi överens. Vi behöver familjerådgivning. Vi kommer ingenstans längre. Varje gång vi försöker lösa alla problem så blir vi bara osams. Vi fixar det inte själva tydligen.
Det var faktiskt Patriks idé, jag har inte riktigt gillat den tanken tidigare men nu måste jag faktiskt hålla med honom. Vi behöver hjälp.
Vi kan inte stå o trampa på samma ställe längre, jag är utmattad och trött.
Och med alla andra problem runt omkring så blir ju inte vårat förhållande bättre. Visst, vi kämpar oss igenom allt men det tar oxå ett visst pris och det lämnar spår.

Vissa kanske tycker att vi är knäppa som kommer göra detta men vi måste för VI förtjänar att vara lyckliga TILLSAMMANS och då måste vi göra det vi kan.

☆Carola☆

Vill måla.

Jag vill måla tavlor igen.
Jag vill ha en massa dukar, penslar, färger och ett golvstaffli.
Men sånt kostar pengar som jag inte har.
Men jag vill, har så mycket som måste få komma ut. Får ju inte ut allt på något annat sätt.
Kan man söka bidrag till sånt?
Kan en läkare skriva ut en ordination på det?
Näää, det tror jag inte :-(

Här hemma går allt upp o ner. Patriks sjukdom börjar driva den här familjen till vansinne, och han är inte ens i närheten av att bli bättre. Det kommer ta en halv evighet innan han börjar må minsta lilla bättre.
Attans alltså.

Hans mående påverkar mig så mycket.
Och det värsta är att han inte vill förstå det.
Känns som om familjen går under och på toppen står Patrik och skriker att allt handlar om honom, och han vill ha det o det och vi måste förstå HONOM.

Jag är lite less faktiskt. Men men, life is a bitch and soon I will slap her!

☆Carola☆

söndag 10 november 2013

Blää.

Ja vad tusan ska jag skriva den här gången då?
Som det är kanske, fan vad allt går åt skogen.
Jag fick inte hjälp med tandläkarbesöket fast det var akut så nu ligger vi 1000spänn i back. Tjoho vad skojigt.
Diskmaskinen har gått sönder, tjoho ännu mer skojigt.
Och Patriks jävla mobil har fått fnatt och stänger av sig själv.
Trött jag blir på allt skit nu.
Kan inte vi få en break och att allt bara flyter på och är underbart?
Nääää, inte vi inte. Vi är mobbade, känns det som iaf.
Och jag känner mig grymt mobbad.
Min man tar inte i mig just nu. Spelar ingen roll vad jag gör, han bara gnäller om att han är trött o blablabla.
Jag behöver kroppskontakt.. Jag blir tokig.... Och ledsen om sanningen ska fram :-(

☆Carola★

torsdag 7 november 2013

Lustigt

Jag tycker faktiskt att vissa saker är lite lustiga. Eller det kanske är fel ord men iaf.
Min mamma har det inte gott ställt men hon hjälper oss så gott hon kan. Hon köper vinterkläder och vinterskor till barnen, hon ställer upp med diverse saker och det är inte för att vi ber henne eller tjatar utan hon gör det för att hon vill. Hon vet tex att vi har det väldigt dåligt ställt och då vill hon hjälpa oss och sina barnbarn.
Men så finns det folk som man måste tjata på, folk som ljuger och folk som inte verkar vilja vara delaktiga i barnens liv överhuvudtaget.
Det är lite lustigt.

★Carola★