Hemma

Igår kväll fick jag åka hem. Värsta dagarna i mitt liv!
Jag har fått order om vila, både från läkare och min mamma + vänner.
Det känns bra att vara hemma men samtidigt inte.
Patrik är här men på nåt sätt är han som vanligt frånvarande.
Jag känner att jag orkar inte med det här.
Ständigt bråkande.
När man pratar med Patrik i telefonen så kan han vara så himla underbar o snäll men så fort vi står öga mot öga så är det precis som om han hatar mig och inte vill vara här.
Jag vet att det antagligen inte är så men man hinner tänka så mycket när man är osams jämt.

Nu ligger jag iaf äntligen i min säng o vilar.

☆Carola☆