fredag 31 maj 2013

Öppet hus

Idag är det dags för öppet hus på missing people sweden/södermanland. Ska bli skojigt. Så jag ska vara där mellan 10-15. Hoppas nu bara det kmr lite folk som vill hänga med på skallgångar eller hjälpa till på andra sätt.

★Carola★

söndag 26 maj 2013

Mors Dag

Vet inte riktigt vad jag tycker om mors dag så här långt. Den har varit lite si och så. Fick vattenmelon och te i sängen (typ frukost), visst det e gott o han ansträngde sig (min man alltså) men speciellt mättande va det inte.
Men resten av dan har inte varit så skojig, är så trött med huvudvärk men ingen vila alls. Utan min man la sig o sov i soffan istället. Suck.

lördag 25 maj 2013

Sårad

Idag känner jag mig fakiskt lite sårad och väldigt liten. Känns som om vår kära ledning inom mps här i södermanland ser ner på mig. De verkar tro att jag har en IQ på 0,1 eller något.
Jag har ställt upp och jag försöker göra min röst hörd. Men det märks ofta att jag är yngst i ledningen. Jag har försökt visa framfötterna, jag har hoppat in i sambandscentralen, jag har förstört min rygg men det verkar inte räcka.
Idag är alla iväg på skallgång utom jag. Det verkar som om det inte finns plats för mig längre. Äldre och mer erfarna människor har ju kommit till mps så det kanske är dags o tacka för sig?!?!? Eller?
Jag skulle gärna vilja vara kvar men kan jag inte gå o skogen så är jag nog mer ett problem än en tillgång. Har ofta tänkt på vad Rolf sa om assistenter, att varje "chef" ska ha en assistent. Jag har ju gått som det den sista tiden men det verkar som om jag blir utbytt just nu.
Alla i hela gruppen finnstex med på olika småbilder från skallgångar vi haft utom jag.
När jag frågar något eller bara öppnar munnen så känner jag mig dumförklarad.
Förut var mps ett av de få ställen som jag kände mig behövd och uppskattad på. Så är det inte längre.

Vill ha!

Jag vill ha en donkey.
Testade Fias idag o jag är kär men hur tusan ska jag ha råd med en sån???
Fan, man kanske skulle vinna på lotto eller nåt.
Jonathan fick provsitta vagnen o han älskade den + att den e ju super om vi ska skaffa en till liten bebis.

★Carola★

torsdag 23 maj 2013

Mina skor.

Antar att de flesta av er har läst texten som cirkulerar på nätet om att ni skulle leva mitt liv i mina skor en dag och just idag känns det som om jag skulle vilja att alla gick prova på det.
Mitt/vårat liv är ingen dans på rosor men vi får det att funka. Vi sätter våra barn i första rummet och så får vi komma efter. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Så enkelt är det och ni som har svårt att förstå en sån enkel liten sak känner nog inte oss på ett bra plan.

Arla mjukglass

Tjoho. Kära bloggläsare. Varför inte gå in på http://s.smartson.se/testa-arla-mjukglass och testa mjukglass från arla via smartson?
Mums

torsdag 16 maj 2013

Målning

Målningen är igång i tvillingarnas rum. Patrik målar hela rummet vitt så får jag dekorera hur jag vill sen. Kommer bli awesome. Hoppas bara twinsen blir nöjda. Borde ju hinna med en del i helgen nu, kanske blir lite Lorax inspirerat fast med lite fler bilar och skumma djur :-p Bara fantasin sätter ju gränser, och då borde ju rummet kunna sluta hur som helst :-) Heja mig.

★ Carola ★

fredag 3 maj 2013

Ångest

Ångest idag med.
Självklart tack vare min karl. När ska han börja vara snäll o trevlig mot mig istället för o kalla mig för saker?
Inombords så skriker och gråter jag, det känns som om jag dör bit för bit varje gång sånt här händer.
Kommer jag orka ha det så här? Är det verkligen värt o hålla ihop i väntan på utredning med enbart hoppet om att det kommer bli bättre sen? Tänk om det inte blir bättre?
Är det värt o leva så här o bara sitta o vänta på att det ska dyka upp en bra dag någon gång i veckan?
Vill oftast inte ens vara hemma men jag vill inte vara borta heller för vem vet vad han gör då?
Andra gånger när jag varit borta har han gjort saker bakom ryggen på mig som sårar MIG.
Idag är jag trött, funderar dock på o plocka ut barnen så jag slipper vara nära min man :-(

torsdag 2 maj 2013

Nöt

Jösses vad arg och trött jag blir på min karl. Idag har han varit en jävla pms kärring. Blir så jäkla less. Jag skiter i hur många bokstavskombinationer han har till sjukdomar, han SKA fan försöka vara trevlig o tacksam.
Och nu i kväll när JAG, hans FRU, försökte prata med honom så fick jag en utskällning som avslutades med orden - Jag bryr mig inte, håll käften!
Jo jag tackar för den.
Fick sån ångest o ville bara börja grina men det var bara o bita sig i läppen, för hade jag gjort det hade han slängt ur sig att jag ska sluta tycka synd om mig själv.

Jag saknar min man, han som brydde sig när han sårade, han som ville umgås med mig, han som verkade vilja göra allt för mig o barnen, han som kunde få mig o skratta när som helst, han som ville gosa o kramas, han som var mitt ALLT.
Jag känner mig ensam.

Jag ger honom allt han vill ha även fast jag inte har råd bara för att HAN ska vara lycklig. Men JAG då??? Ska jag få leva med ångest o trasiga kläder o massa annat hela tiden??? Så trött....

God natt.

Ps. Vi avslutar med ett trevligt håll käften från min karl istället för ett god natt, jag älskar dig.

Åååååångest bara över att skriva det här. Ångest.... Jag bryter ihop.
Ångest.....