Jösses vad arg och trött jag blir på min karl. Idag har han varit en jävla pms kärring. Blir så jäkla less. Jag skiter i hur många bokstavskombinationer han har till sjukdomar, han SKA fan försöka vara trevlig o tacksam.
Och nu i kväll när JAG, hans FRU, försökte prata med honom så fick jag en utskällning som avslutades med orden - Jag bryr mig inte, håll käften!
Jo jag tackar för den.
Fick sån ångest o ville bara börja grina men det var bara o bita sig i läppen, för hade jag gjort det hade han slängt ur sig att jag ska sluta tycka synd om mig själv.
Jag saknar min man, han som brydde sig när han sårade, han som ville umgås med mig, han som verkade vilja göra allt för mig o barnen, han som kunde få mig o skratta när som helst, han som ville gosa o kramas, han som var mitt ALLT.
Jag känner mig ensam.
Jag ger honom allt han vill ha även fast jag inte har råd bara för att HAN ska vara lycklig. Men JAG då??? Ska jag få leva med ångest o trasiga kläder o massa annat hela tiden??? Så trött....
God natt.
Ps. Vi avslutar med ett trevligt håll käften från min karl istället för ett god natt, jag älskar dig.
Åååååångest bara över att skriva det här. Ångest.... Jag bryter ihop.
Ångest.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar