Försvinn...

Försvinn, jag vill inte ha dig, jag bad dig aldrig att komma och förstöra mitt liv, dra åt helvete.
Du smög dig sakta på och du bryter ner mig bit för bit.
Jag försöker tänka positivt, jag försöker göra saker som får mig att må bra psykiskt MEN så dyker du upp och bara förstör.
Du är det mest meningslösa jag någonsin träffat på och jag blir inte av med dig.
Du skapar oförståelse och bråk i min familj, du gör mig sjuk. Sjukare än något annat jag någonsin haft, men du är så jävla osynlig. Du syns inte på utsidan men du känns desto mer på insidan.
Du får mig att gråta på kvällarna och nätterna då du sätter igång.
Min make vet inget om dig, han förstår inte dig vilket gör att han inte förstår mig.
För tyvärr är du och jag ett nu. Du är min jävla följeslagare och du rånar mig på tiden och orken med min familj..
Du suger, en dag så hoppas jag att det finns ett sätt att få dig att försvinna. Försvinna för gott och aldrig behöva träffa på dig igen.
Du har idag gjort att jag är ensam, gett mig ångest, fått mig att gråta, gjort att mina armar värker, knäckt min rygg och gjort min man ännu mer oförstående.
Jävla fibro, stick o brinn.

☆Carola☆