Ensam

Jahopp. Dags för ett "gnällinlägg" igen tyvärr.
Men jag har sååååå tråkigt, barnen sover o gubben oxå.
Maken tjatar alltid om att vi måste ha våran kvalitetstid o ta hand om varandra. Numera tar jag hand om mig bara eftersom gubben jämt somnar strax efter kidsen typ. En kväll den här veckan har vi umgåtts. Det va när vi titta på film o då satt han i fotöljen o jag låg i soffan. Tjofräs för det.
Man tycker att man skulle kunna mysa tillsammans nån kväll iaf men neeeej.
Känner mig så jävla ensam, kan man hyra in en stand in-make på kvällarna som bara vill umgås med en så man får känna sig lite speciell?
Känner mig ju inte alls speciell eller så värst jätteälskad just nu.
Jag vet att han mår dåligt igen pga slarv från sjukvården m.m. men jag mår inte heller så jävla bra av allt det här.
Det är väl tur att det finns andra runr omkring som säger att man är vacker och snäll o massa annat snällt när man inte får höra sånt hemma :-(
Den som sa det sist var nog Jonathan, mitt lilla charmtroll.
Hur ska jag klara mig en vecka utan honom?!? Jag kommer fan gå under :'(
Känner redan nu hur tårarna kommer och han ska inte åka förrän på tisdag.
Fy fan, jag som inte kan sova utan honom. Visst, han har ett jävla temprament men han är min gosegris ju.

Usch, vad jobbigt allt är då.
Sömnbrist, ömhetsbrist, värk och depp.

Jo men vi kör på det då!

☆Carola☆