Dåligt

Jag mår dåligt. Jag menar verkligen dåligt. Idag är en riktig skitdag.
Jag hade helst inte velat gå upp ur sängen alls.
Det känns som om jag smälter från insidan. Ångesten ligger där under ytan o bubblar hela tiden.
När jag säger något till maken får jag bara till svar att jag ska söka hjälp. Jag har gjort det, jag har ringt kurator (hon har inte ringt upp ännu) och jag är sjukskriven.
Jag har till o med ringt till psyk men där får jag inte hjälp alls då det bara är mina egna sjuka tankar jag har problem med. Öööh, jaaaa och det är väl därför jag förtjänar att få hjälp eller?!?!?!

Förklarade för Patrik idag vad han kan göra för att få mig att må bra, det slutade i bråk (och klockan är inte ens 11 på morgonen).
Jag vet inte vad som händer och jag vet inte om jag orkar fixa till det (så känner jag idag iaf, imorgon kan läget vara annorlunda).
Ibland känns det bara så jävla jobbigt, det känns som om jag drunknar och ingen ser och hör mig.
Jag har stått vid Patriks sida i flera år nu, jag har stöttat och haft förståelse m.m. med tanke på hans sjukdom.
Jag har dragit det tyngsta lasset här hemma och jag har KÄMPAT!
Jag har struntat i mig själv och satt både Patrik och barnen framför mig.
Jag har tappat mig själv och jag kan inte hitta mig själv.

Just idag vill jag inte ens se mig i spegeln.
Det jag ser när jag kollar mig i spegeln är inte smickrande.
Ett jävla fettigt monster med röda utslag både här och där, fult hår, trasiga glasögon och påsar under ögonen.
Jag skulle vilja gå på gym men det finns inga pengar till det.
Jag skulle vilja skaffa linser, inga pengar.
Gå till frisören o bli ompysslad men det finns som sagt inga pengar.
Jag vill ha en till tatuering.

Och allt jag vill kostar en massa pengar.
Visst visst, skaffa ett jobb tänker ni säkert.
Jag tror säkert att alla arbetsgivare vill ha ett gråtande vrak hos sig.....

Usch. Skjut mig....

☆Carola☆