lördag 6 december 2014

Att leva med fibro

Jag tror många av mina vänner har svårt att förstå hur det är att leva med fibro.
Till och med jag har svårt att förstå, för allas fibro är olika. Min fibro är inte lik någons annan på alla sätt men på vissa sätt är den ändå det.

Så här har jag det:
Jag vaknar flera gånger på natten, inte för att jag har ont utan för att jag bara inte kan sova. Ibland är jag kissnödig fyra-fem ggr per natt och måste gå upp.
Jag vaknar på morgonen och är trött, stel och kinkig.
Just den dagen kanske jag ska lämna barn på dagis för att sedan gå och storhandla. Till dagis går det bra, halvvägs till affären är okej sen börjar värken i benen komma.
I affären är det JOBBIGT att knuffa kundvagnen så maken får ta över, ryggen värker så benen känner jag inte av på samma sätt.
I taxin på väg hem börjar ibs magen kännas av så jag vill bara hem.
Hemma packar vi upp, ryggen gör ont, axlar och armar gör ont och benen vill bara att jag ska sätta mig ned.
Får vila en stund innan barnen ska hämtas och då har jag valt bort städning m.m. för jag ORKAR inte.
Vi hämtar barnen, huvudet värker och kroppen är trött. Resten av dagen tar jag det lugnt, myser med barnen, kanske struttar till netto (läs haltar till netto).
På kvällen vill jag bara kapa av kroppen strax över höften för då gör det ont.
Och armarna vill inte ens att jag pratar i mobilen för det gör ont.

Och vet ni vad?? Det här är en "lugn" dag för mig.
Dom dagarna då jag står, går och sitter obekvämt mycket så vill jag faktiskt bara dö på kvällen.
Allt gör ont då..
Minsta lilla rörelse gör ont och jag blir grinig och sur.
Barnen förlorar sin mamma dom dagarna. Kvar finns ett värkande vrak..

Men jag överlever.
Jag har en underbar make som för det mesta förstår och fyra fina barn som förstår att mamma inte orkar så vi tittar på film istället för att göra det där pysslet jag lovat. Dom förstår när jag säger att vi gör det imorgon.

Men även om fibro är jobbigt så kan jag ibland känna tacksamhet mot denna skitsjukdom då den har fått mig att uppskatta små saker som man tidigare tog för givet.
Jag blir tex överlycklig om jag klarar av att gå en promenad utan att få ont, jag tar mig tid att göra saker utan att stressa igenom allt, jag LYSSNAR mer på musik nu (dvs att jag lyssnar på texten på ett annat sätt), jag blir glad om jag klarar av att göra något med barnen.

Jag ser livet från en annan vinkel även om jag har riktigt ont. Jag är glad att jag lever. Jag är glad att jag kan leva fast det gör ont.
Jag är glad att det onda gör att jag lever.

☆Carola☆

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar