Sprickor

Just nu känns det som om mitt äktenskap är fullt av sprickor.
I mitten står min make och svingar med en slägga.
Det känns som om att det inte spelar någon roll vad jag gör så är det ändå fel enligt honom.
Vi bråkar om hunden, hemmet, barnen och tamejfan allt.
Han drar sig undan hela tiden, säger att han är uttråkad och så säger han en massa löjliga saker.
Han gör en massa dumma och korkade inlägg på facebook just nu och han går runt o bara är sur hela tiden.

Idag har vi redan hunnit bråka om hunden m.m. och klockan är inte ens tolv på dan.

Jag orkar snart inte så mycket mer, det enda jag gör just nu är att se till att varken barnen, djuren eller jag retar upp den där saken.
Inte så att han gör oss illa fysiskt eller något men han är otrevlig så det räcker o blir över just nu. Ingen vill ju ha en grinig gubbe i sin närhet jämt.
Önskar faktiskt att han kunde gå hem till någon eller att nån bara kunde göra något.
Men det går inte. Han umgås ju inte med någon och jag kan inte ringa hans familj heller. För om jag skulle göra det så skulle nog grälet aldrig ta slut.
Det känns nästan som om mitt äktenskap är på väg käpprätt åt skogen.
Och det känns som om han ändå inte bryr sig.
Han spenderar mer tid med telefonen eller sovandes än med mig. Just nu sitter jag här i soffan o snyftar medans han ligger i sängen o sover eller om han plickar på mobilen, jag vet faktiskt inte vad han sysslar med.

Jag känner mig faktiskt riktigt ensam.
Och jag orkar faktiskt inte umgås med vänner heller. Jag vill bara bli lämnad i fred så jag slipper prata om allt jobbigt.

Just nu, just i detta ögonblick är det extra jobbigt. När barnen är hemma så har man iaf sällskap av dom och dom håller en sysselsatt. Men när de är på dagis/skola blir det bara tyst och tråkigt.

Jag får väl fortsätta läsa Harry Potter serien o hoppas att hjärnan kopplar av och att maken kanske kanske kommer ut ur sovrummet på strålande humör.
Men jag har ingen förhoppning om det alls.

☆Carola☆